Juli 1987
1
Dagarna har gått och nu snurrar hjulen under oss.
Cave ryter i lurarna.
Har redan passerat Salo.
Det sydfinska landskapet gungar långsamt förbi.
Molnen bjuder på formationer och svetten klibbar.
Måndagen var tapetseringsdag och jag lider ännu av muskelvärk i benen.
Igår tappade John sin första tand då vi satt på Roban och käkade glass.
Idag var han med mig från kl. 10 och följde med på turer till tvättstugan, butiken och banken.
Han var hängig. Blev inte riktigt som jag velat, men när blir det det?
Nu sitter vi i varje fall på bussen och har en lång resa framför oss.
Först på lördag morgon är vi i London och det tar inte slut där.
Kör förbi Pikis och passagerarna slappnar av mer.
Lånade NME av en medpassagerare.
Fattade att jag är rätt så ute från vad som händer i de kretsarna.
Knuten knyter sig i magen och penndjäveln börjar krångla.
Alla klagar på den usla sommaren, det är dags att ändra synsätt.
Det påverkar, det negativa, onödigt.
Hungern kryper på.
2
Mer än ett dygn och smålandsskogarna är passerade.
I lurarna ljuder ”No Pussyfooting” med Fripp och Eno.
Svammel från 1973.
Har bara några sidor kvar på ”Häxorna”.
Vad skall jag ta mig till?
Att snacka är inge vidare kul.
Snacka planer för sommaren 1988, när det är sommar 87.
Och jag undrar, skall jag stå ut?
Har ingen koll på vad som händer i bussen, sitter längst fram.
Vi slukar landsväg.
Volvon / Van Hool gungar lugnt.
Rypsfälten är redan gula.
Chauffören har ont i nacken.
Vrider på sig för att ej helt förlamas.
Och jag minns att jag åkt den här vägen förut, genom sommaren.
Då var det 82, för fem år sen.
3
Nu finns det tid att skriva, men skriva vad?
Att vi sitter på Autobahn på väg mot Köln.
Dit tar det ännu tre timmar.
Har lagt av mig lurarna ett tag.
Får försöka stå ut med det polska pladdret från bänken framför.
Gänget ser slaget ut om man kastar blickarna bakåt.
Solen skiner på Autobahn <1>.
Sov på ett golv i natt, sov gott men nog några timmar för lite.
Nu blir det kaffepaus, hurra!
Och sen spelar vi kort och jag går mer och mer back i mina poäng.
Sitter fast i en kö, det kryper.
Vi befinner oss nånstans vid Hesne och med den här farten försenar vi oss ordentligt.
Jag längtar efter rökpaus.
Provar Camel med och utan filter samt Lucky Strike för att få känna mig utomlands.
Siktar in mig på ett paket Styvesant på färjan ikväll.
Känner igen mig på rastställena.
Har varit här förut.
Allt ser rätt lika ut.
Det tyska landskapet lyfter inte mitt sinne, tråkar ut mig.
Så är vi i Belgien då och genast känns det trivsammare, det måste ha med mig att göra.
Stannade till trekvart i Köln, åt bratwurst och matpaket innan vi gick in i katedralen.
Levande ljus fladdrade i långlånga rader.
Köpte en Melody Maker på vägen tillbaka till bussen.
Borde ha köpt NME för läsupplevelsen av MM var låg.
Busschaffisen drar igen fönstret, så det skriker som tjutande bromsar.
Jag rycker till innan jag uppfattar var ljudet kommer ifrån.
Tröttheten utmattar resglädjen.
4
Emerson College efter två dygn av rörelse.
London blev för mycket.
Det har sina sidor att komma dit efter 2 ½ dygn i buss och ingenstans ha att ta vägen.
Ron härute är behövlig efter gårdagens strapatser.
Natten spenderade vi på en våt gräsmatta i Forest Row.
Vita hästar vandrade i natten och någon gungade spöklikt i lekparken mittemot.
Morgonen kom till slut.
Mitt i natten, vid tre väckte Riitta mig och beklagade sig över fukten.
En duva kluckade i ett träd men lade av när jag härmade den.
Sitter på parkeringsplatsen och väntar på att komma i väg mot London igen.
Kanske det lyckas, så vi får delta i reggaefestivalen i Clapham, på ett hörn.
Dagen är rekordhet, asfalten smälter, gör bubblor på ytan, svarta.
En bobbie gratulerade oss.
Trodde vi var amerikaner.
7
Tisdag förmiddag i Bray.
Solen skiner och ur ena högtalarn hörs Mary Black.
Riitta tar ett bad och i tvättmaskinen snurrar smutsiga kläder.
Väntar på att WEA skall kontakta mig.
Inatt var första natten på resan då vi kunde sova ut på madrass mellan lakan.
Och vi har egentligen inte bråttom nånstans.
Dublin har vi tittat på. Nu är det ett par dar innan vi måste ge oss av, ut på vägen igen.
Torsdag morgon vore kanske det bästa alternativet om vi skall hinna med att se nåt av västra Irland.
Impressionerna kommer emot oss och axlarna tyngs ännu av ryggsäckarna.
Överarmarna är grillade, men vi är här!
Sätter på Pogues ”Rum Sodomy and the Lash", för att höra hur de egentligen låter.
Det har inte hänt förr, förutom live den 7.5.85.
Den där kvällen, natten när Riitta och jag träffades.
Och idag är det 7.7.87 och vår förlovningsdag.
Snart är det dags att gå ut och få tag på ringar på stan, Bray.
Kolla läget.
Lyssnar på countryradio och stryker våt tvätt.
”Sheila” spelas på radion.
Jag målade en bild av himmel och jord och hav.
Riitta läste högt ur Endes "Päättymätön tarina".
That’s ’bout it.
About.
8
Så är man förlovad då.
Det blev stressigt med ringanskaffandet men slutligen bestämde vi oss vid stängningsdags.
Ännu en avslappnad dag idag.
Redan eftermiddag och ingen värre brådska.
Skall väl dra ner till Dublin så småningom och fixa lite smått.
Ikväll blir det Bhundu Boys, igår var det De Dannan.
Utmärkt.
U2 på systemet och jag på WC-stolen.
Klämmer ut det som blev kvar av lunchen efter att den gått igenom mitt system.
9
Står i Jimmy Joyce Tower och är pissnödig medan Desolation Row snurrar i skallen.
Dagens kulturkvot blev fylld, nu väntar vägen.
Det är redan lite sent, ½ 4, undrar var vi hamnar.
En regndroppe föll, det tilltar visst, får se.
Hoppeligen är regnet kort och hårt så att vi inte blir stående i något ös.
Stationen är ljusgrön, schatteringar av ljusgrönt, såsom alla andra här i Dublintrakten.
Nu ligger redan ett flertal regndroppar på sidan, tåget får nog komma nu innan man blir blöt.
Men ej ännu.
En kaja spatserar kavat på andra plattformen.
10
Runt 12-tiden och här står vi vid utfarten från Ballyshannon i Donegals sydliga delar.
De första 10 minuterna har inte gett napp, men varför misströsta.
Det är uppehåll i regnet, det mjuka lätta regnet som föll för en stund sen.
Igår gick det bra att lifta, fast vi kom ut ur Dublin först vid femtiden.
Första timmen gav napp, 6 ½ miles och sen direkt hit med Gerard.
Han bjöd på whiskey halvvägs och nattkvarter i Toni’s Gym Studio där vi sov på golvet i solariet.
Verkligt schabbigt plejs med nedfallna tapeter, knarrande golv och slitna heltäckande mattor.
Men vadå? Det var skrattretande roligt och gratis.
Och så kom det en bil och en bil till och ännu en bil.
Vi hamnade i Letterkenny på ett köpcentrum.
Nu är vi fångade av regnet här.
Regnet öser ner.
Blev redan en smula blöta, men då var det mjukt.
Nu slår det mot asfalten, men det verkar ljusna.
Men inte gjorde det det, så här sitter vi ännu.
Vi har flyttat in i puben där jag sakta drar i mig svart öl.
Just när jag tittade ut verkade det som det skulle ljusna, vem vet om vi slipper härifrån.
Annars går det en buss kvart i 6 och det finns plats på härberget uppe i Donings.
11
En cig till frukost och solen, vind och hav.
Mäktiga landskap i norra Donegal där näsan visslar vid inhalering.
Längs den smala asfalterade byvägen går fåren och strosar.
Med blått, grönt och rött i ullen.
Hundarna glor misstänksamt ur ena gluggen och lammen är svarta i plytet.
Agnus, Agnus, oskyldiga varelse.
Och blommor på marken; gult, vitt, och lila.
Fråga mig inte vad de heter.
Kanske gulmåra och klöver.
Där tronar i vart fall en tistel.
Och vattnet är genomskinligt klart och kluckar.
På sandstranden finns ännu morgonens avtryck av nakna fötter.
De ligger där och väntar på tidvattnet och även här skrattar måsarna.
Och allt emellanåt ett stänk ovanifrån som en påminnelse om att denna sol är rar i dessa trakter.
Bland kullar, sten och grönt gräs.
Under molnen.
Och det lättar att få lätta sig när ingen människa ser.
Och ur stenen växer fyra strån med blommor på toppen, rakt ut ur denna sten.
Så är det dags att vandra vidare och ta en andra cig, vandra bort mot andra mål, men ändå inom mig. Arenan vidgar sig.
12
På väg ut ur Sligo.
Det kryper myror i Riittas ben.
Hon skall vandra till skylten uppe i backen,
just som jag satt mig ner för att skriva i suset av förbikörande automobiler.
Så det var bara att vandra uppför backen och perkla över hennes lönlösa promenad.
Längs vägen vandrar liftarna.
Hur länge blir vi här månntro?
Här uppe ser man Ben Bulbens ena hörn.
En konstig klump.
Familjer kör ut på söndagstur 9 km till Baile Easa Dara där vägen klyver sig.
Snart blir Riitta rastlös igen och börjar jämra sig över att vi nog aldrig får lift.
Söndag morgon, de flesta är väl i kyrkan.
Det tar sin tid.
Så jag sjunger ”See the lonely boy out on the weekend” i kölvattnet på Tain.
Dom gjorde en usel version av den på Beezies igår kväll.
Deras säckpipa var det mest givande musikaliskt, men annars var bandet bedrövligt.
Att sitta en kväll och sörpla Guinness är dock helt i sin ordning.
Om nu bara liftandet skulle lyfta denna morgon.
Det ser mörkare ut och nästa liftarkarl ställde sig alltför nära.
Högst 20 m bort, det är ju vår bromssträcka för fan.
Nåja vi har kommit en bit även om det går trögt.
Har hunnit till Charlestown där en liten hundjävel lyfte benet mot min ryggsäck.
Och fyrade av så det blev fläck.
På ängen här bredvid vandrar fyra åsnor.
En fullpackad bil tutar till där den rullar förbi.
Solen sken men nu stänker det igen, och ännu stillsammare är denna road.
Alla upplevelser är så långt borta, det är bara här och nu.
Fången i nuet.
Vi lägger stora svarta plastsäckar över ryggsäckarna.
Nu regnar det inte igen.
Hungern börjar gnaga.
-o-
Äntligen i Galway och nattkvarter blev ordnat på håret.
Nu har vi hävt i oss kinesiskt med svettframkallande curry.
Snart blir det dags att ta en kvällspromenad på stan och inta en Guinness.
Ner skall det skrivas, ner nåt till Simo, oho.
Riitta får inte tankarna att löpa.
Vi for igenom Knock där det såldes krams i parti och minut.
Det tog oss tre timmar att ta oss bort från eländet.
"Too many plastic Marys" sa en amerikan att det fanns där.
En tredimensionell Jesus blinkade åt Riitta när hon passerade ett skyltfönster.
I Claremorris såg vi en död man som blivit sittandes vid ratten på sin bil utanför sitt hus.
Han lyssnade på matchen i gaelisk fotboll mellan Mayo och Galway.
Galway vann.
Vi tog väntandet med ro.
Tog en paus utanför Charlestown för att gå och pusta på svart plast på ängen bredvid.
Bort från trafiken och fönstren.
Från blickarna.
Sen klappade vi händer och sjöng ”It’s a very very long way to Galway”.
13
I en röd plyschsoffa sitter jag och lyssnar på Nick Cave ur lurarna.
Väntar på att Riitta skall bli klar med sin dusch så att vi kan ge oss iväg på ännu en dagsetapp.
Tog en promenad nu på morgonen men hittade inget fika så det blev cig till frukost idag igen.
Ser inte fram emot att stå och vifta med tummen och snacka käften ur led, no no.
14
Visst gick det till slut, fast det tog sin tid.
Nu är vi här i Cork sedan igår.
Just nu på väg till Jurys där De Dannan spelar.
Har desperat sökt efter mitt studentkort, men det har försvunnit på nåt mystiskt sätt.
Sökte så svetten rann, men utan resultat.
Sitter i en källarlokal där TV:n rullar på och Elaine ligger på soffan och läser en tjock roman.
Vi stötte på Noel och Claire på puben The Long Valley igår och de bjöd in oss till sig.
Igår natt sov vi på ett hostel, men hädanefter här.
Vi drar iväg på torsdag morgon, det kom vi överens om efter många funderingar.
15
På huk utanför en biograf bredvid en laundrette där kläderna torkar.
Trött efter morgonens intervjuer och gårdagens Guinness på Jurys Hotel här i Cork.
Riitta har hemlängtan och är än mer slut än jag.
Noel låg utslagen hela dan och jag får inte kontakt med Joe Murphy på telefon.
Kan betyda trubbel med fribiljetterna i Cobh.
Gäsp gäsp gäsp gäsp.
Vad kommer att hända?
Det regnar inte i varje fall just nu.
Det är svettigt och fiskluft tränger in nånstans ifrån, in i borrarna.
16
På skeppet Celtic Pride på väg från Cork till Swansea.
Solen skiner på bakre däck och snart är det dags för sauna på denna ursprungligen finska båt.
Har snackat in 45 min på kassett till Krause och skrivit ett kort till John.
Så det har dokumenterats även idag.
Denna dag av avslappnad gör gott och Riitta är inte lika ynklig som igår.
Hon tog ut avskedet i förväg och fylldes utav tvivel.
Då var vi trötta i Cobh.
Nu hoppar tumlarna i Atlanten.
Bastu!
17
Lampeter, MidWales, och här har jag suttit i över en timme nu.
Ungefär, för inte har jag nån klocka.
Kom hit från Carmarthen dit jag tog bussen från Swansea.
Lyssnar till Ballroom med De Dannan och försöker lifta mig till Aberystwyth.
Annars får jag väl ta bussen som går om två timmar härifrån.
Tog avsked av Riitta på tågstationen i Swansea vid ½ 12.
Nu går hon väl omkring i London och väntar på sin buss.
Hade tur med första liften, blev bjuden att stanna här när jag kommer igen, hos John och Wendy. Dom hade en liten dotter.
I Aberystwyth har dom varit lite ”concerned about me”, men det ordnar sig väl.
Är svårt att skriva och lifta samtidigt.
Får koncentrera mig på att räkna bilar i stället för att skriva.
Ger väl upp vid 150.
Den 92ndra bilen, en Morris Mini med en kvinna i min ålder vid ratten plockade upp mig.
Jag kom till Aberaeron där en buss kom förbi.
Jag hoppade på och pungade ut med £ 1.23.
Taxi för £ 1.50 tog mig upp hit så jag är alltså FRAMME.
Craig, en amerikan lovade knacka på när det var dags att gå på öl.
Ska jag nu riktigt orka med det här socialiserandet med studerande.
Det är vackert här med utsikt över dalarna, men bara för i natt, imorgon ger vi oss iväg.
Study Tour of England.
Kommer pengarna att räcka till tills tillskott kommer?
10 dar 6 £ om dan får jag försöka klara mig på.
Det tar sin tid innan nån kommer, hinner studera kartan och pricka ut orter jag kunde besöka.
Så var första kvällen avklarad i anglo-amerikanskt sällskap; Syd-Afrika, Canada och USA. Tjatter och social samvaro med ”likasinnade” informatörer.
Håhå, men inte alls så illa.
Tid att somna bort från denna molnbehöljda dag.
Ge mig mer.
Mer energi att orka med allt vad detta innebär.
18
Vaknade alltför tidigt, klockan 6.
Det fick jag reda på i matsalen, ville inte missa frukosten.
Borde jag skaffa mig en klocka?
Gick ut och snackade med tjurarna men frös.
Gick in och läste broschyren om skolan här.
Nästa gång jag försökte med matsalen var klockan ännu bara 6:45.
Hungern gräver och ”Cindy tells me” i lurarna.
Nu måste det väl ändå vara tid för frukost.
-o-
I York efter en dag i buss och skitmätt efter ”dinner”.
Har mest suttit med lurarna på.
Läst en hel del ur Dahls ”Danny the Champion of the World”.
Fortsätter väl med det innan det blir tid för en kvällstur på stan.
Regnar och känns smått oinspirerande.
En tom dag hittills.
Genom dörren hörs amerikanernas diskussioner om vad som erbjuds i York.
Jag lägger mig ner och trycker ut lite luft.
19
Vad är det nu för datum?
Söndag 19.7.
Probably?
The best lager in the world.
Höhö.
Vaknade kvart i 9 och rusade försenad till frukosten.
Svenskan Solveig utgjöt sig över de problem hon har med att sova.
Och skall man stå ut med engelsk frukost.
Well, stekt fläsk, korv och bönor verkar inte välgörande på tarmarna.
Men man får ta seden dit man kommer.
Idag är det inget program förutom ätandet så jag skall försöka samla mig och jobba lite.
Efter att ha tagit mig en promenad i denna stad, York.
Det är uppehåll i vart fall.
Igår hängde jag med gänget på en kvällsrunda.
Det blev en Guinness och en Carling på ”The White Horse”,
där jag stannade till sist med en amerikanska från Ohio.
Vi diskuterade kursen och barnfostran bl.a.
Gick ut på en morgonpromenad och stötte på Craig vid utgången.
Vi gick tillsammans runt stan tills vi kom till tågstationen.
Där fick jag tag i Dahls ”Tales of the Unexpected”.
Vi hade gått runt muren och snackat lite kort om ditt och datt, men nu vände vi tillbaka.
Jag lade mig ner för att läsa ”Boy” fram till lunch.
Tog en snabb dusch och efter lunch fortsatte jag att läsa tills jag somnade.
Nu har jag vaknat och har ingen aning om vad klockan är.
De flesta andra är väl ute och kollar in muséerna i stan.
Jag står över tills ikväll då det kanske finns möjligheter att besöka nån musikpub här i stan.
Cock & Bottle annonserar med Mick Hull, hoppas det är på kvällen.
Nån har problem med magen på toa, det kreverar.
Jag tar en Nescafé och läser ett tag till.
20
På väg i en skumpande buss på A1 mot syd.
Har varit på besök i Boston Spa, British Library, dokumentationscentret.
Termer i massor susar förbi öronen och fullt upp med att orka haka tag i dem.
Vi kör om långtradare och har en längre resa framför oss innan vi anländer till Oxford.
Sade sjunger i lurarna och folk fördjupar sig i materialet vi fick plocka åt oss på BL.
Ska väl göra det jag också och sen läsa några stories av Dahl.
21
Stressar med att få byxorna släta.
Upptäcker samtidigt att dom lider av en hel del skavanker,
som det inte går att göra nåt åt.
Vit målfärg på benen och svarta ränder på fickorna.
Vi skall ut på supé, och lite får man bjuda till.
Helt klarar jag det inte.
Oj oj oj vad det blev många pints igår.
Först en före middan, i baren.
En på ett diskotek, Bacchus.
Två på Queen’s Arms.
Och sen ännu två på Cocteau Club.
Jag leddes av en iranier, Rami.
Vi gick omkring och tulta.
Dansade så svetten flödade, men avgjort kul.
By jove, det hände nåt utöver det vanliga igår.
Hem i säng.
Colleen är en trevlig prick som sysselsätter mina tankar en hel del.
Men jag håller ett visst avstånd.
Vill inte hamna i alltför besvärliga situationer med mitt samvete.
Idag var vi på Blackwell’s och Bodleian och fick oss kunskap till livs.
Några typer verkar ha blivit smått irriterade på mig.
Men låt gå för det, har nog mest att göra med deras attityd.
Kollade in en utställning på Bodleian: ”The Opie Collection”.
Funderade på att göra nåt, men får se hur tid och ork räcker till.
Och jag duschade och snart skall det faras ut igen.
Tar väl en tur via baren om jag hinner.
Lyssnar på Billie Holiday och röker Rothmans.
Funderar på olika projekt och känner mig tillfreds med tillvaron.
Fast lite körd.
Fem veckor kvar på denna resa, bara tre har gått, oho.
Det regnar av och till.
22
På bussen igen, nu på väg mot Stratford-Upon-Avon.
Enos ”Warm Jets” gets me hot.
Steg direkt upp ur sängen in i matsalen för lunch och det direkta fortsätter.
Mår förvånansvärt bra trots att det blev sent igår igen.
Tultade väl ”hem” mellan två och tre.
Hade en häftig dansafton igen, denna gång med 15 andra från kursen.
Dom var i gasen och dansen löpte väl.
Sydamerikanerna och spanjorskan fick det verkligen att svänga.
Besöket ute på Blackwell’s Manor var lyckat.
Downade väl en hel del Anjou vitt vin och tittade mig omkring.
Har fått en hel del närmare bekantskaper.
Nash från Ghana mest, men även andra sympatiska typer börjar skilja sig från mängden.
Doctor Enser, en av våra reseledare, är tillknäppt brittisk konservativ.
Får väl stå ut med det med någotsånär belevat uppförande.
Landskapet flyter förbi medan jag funderar på hur all sprit påverkar min uppfattning av omgivningen. Regndiset är konstant och det stålgrå lägger sig som en slöja över ängar, träd och horisont.
Given a chance, I’ll die like a baby, on some faraway beach.
23
Eller vad det nu är för nummer av dag.
London och fortfarande hektisk trafik utanför fönstret fast klockan är närmare 2.
Finsbury sitter jag i, hemkommen från en konsert med Noel McCallas Contact som inte var något att skriva hem about, som Colleen sa, när vi satt och snackade i källarvåningen tillbakakomna.
London vabaha, visst har hon sin charm, men inte är det här jag egentligen vill vara.
Men varför inte försöka fånga ögonblicket i vinden, anyway.
24
Oho, klockan drar sig fram över eftermiddagen och jag låg och drog mig i sängen,
intills nu då det är dags för en dusch före middagen.
Röker bara en Rothmans först.
Ingenting löper.
London är för snårigt och jag för trängd inom mig själv av osäkerhet och hjärnspöken.
Orkade mig iväg till ett bibliotek idag igen.
Men att leka med datorer är inte det jag kallar kul.
Nåja, orkade mig ändå upp.
Just jaha, jag mindes att jag skulle kolla upp skivuthyrningsfirmor här i England.
Det hade jag totalt glömt.
Nå nu är jag renare, så det blir att ta till med nya tag efter vila och dusch.
Läste om ”Grebos” i NME och funderar lite löst på att ta reda på mer om vad för en ”fad” det är. Snuskrock?
25
Tunnelbanan i London, här glor vi alla i smyg på varandra.
Tjuvtittar på varandras märkesvaror, böcker, jeans, väskor och skor.
Stationerna svischar förbi på den blå linjen.
Nästa Holborn eller Covent Garden eller Russell Square, rentav.
Det gungar och drar i tunnlarna och det är redan King’s Cross / St. Pancras.
Nån läser The Great Gatsby, hon gör det, runt 20 och sårskorpa på näsan, Reebok skor,
Mandarina Duck väska, Rifles jeansjacka.
Gungeligunggung i tuben.
Tupelo på Sonyn, regn i lurarna och fet bas.
3 stationer kvar innan Finsbury Park, vad det nu kommer att visa sig vara.
Hon gäspar öppet bakom solbrillor.
Indiern håller ett paketkuvert i famnen och petar sig mellan muschen och borren.
Gamlingen gungar sakta med, han har gjort det förut, det syns att han är på väg mot en destination. Arsenal nästsista.
Och vi smygtittar öppet på varandra, munnarna är stumma medan ögonen fladdrar.
En sommardag, en eftermiddag i Finsbury Park bland en massa frustrerade Londoners,
som gillar musik; Siouxie & the Banshees kanske mest.
Gänget har tankat ordentligt, speciellt de som stannat utanför, liksom jag.
Är inte värst intresserad av att stå och trängas i ett supertent hela dagen lång.
Tiden flyter undan medan bilderna snurrar förbi, tankeminnen och nyheter.
Tennisplan här bredvid, där bollarna studsar sitt karakteristiska ”plock”.
I bakgrunden Ramones ”Sheena was a punkrocker” eller nåt annat liknande.
Hey ho, let´s go, let’s go yeah, plock, plock.
Solen skiner i London för omväxlings skull eller nåt liknande.
Förunderliga omgivningar med förunderliga tankebanor när det går utanför det vanliga
... det oväntade för dem, för oss.
Det blir en lång väg tillbaka så jag tar av mig skorna och vädrar mina rödsprängda fötter.
Och nästa band börjar.
Kan det vara Wire?
Vakterna sitter och spänner sig med sina krigshundar och solen har gått i moln.
Tennisspelandet fortsätter, dom svettas och blir röda om kinderna.
Det är en lat lördagseftermiddag.
En hund skäller, ett tåg går förbi.
Jag öppnar en burk Heineken.
All burköl smakar mest burk.
Jag somnade nästan.
Är inte tillräckligt nödig för att pissa offentligt.
En stinkfis dränks av mullret från högtalarna.
Det är visst Psychic TV som låter så här slipade.
Tankarna vandrar till Irland och Oregon.
När jag tittar upp tänker jag på hur vakterna kroppsvisiterade varje betalande.
Det börjar kyla till så varför inte vandra ”hemåt”.
Det är en bra bit, minst en timmes promenad.
Jag kan detta nu.
Det var helt OK.
Alla dessa fotografiska syner, här och nu och igår på film.
Var och såg ”Mitt liv som hund” med Coleen.
Vi har en viss dragning till varann.
En dragning som jag blir osäker på emellanåt.
Vad är det?
Tröttar jag henne eller finns det genuint intresse?
Det ligger och väger.
Jag är glad över att ha träffat någon likasinnad.
26
Söndag morgon, solen skiner och på gården sitter han och dricker svart kaffe.
Det är dags att ge sig av från London nu.
Skönt.
Igår kväll gick jag till LMC, London’s Musicians Collective och såg The Door & the Window.
Dom var fjantigt naiva, men helt OK i sin fjollighet.
Furious Pig gav mer, men spände till det lite väl.
Strained voices.
Kände mig lite ensam och utanför.
Gick före tredje akten Roseland och virrade omkring på stan.
Gick på en nit med nattmaten som var ett av huvudskälen till att jag begav mig av.
Fish and Chips med fingrarna.
Usel chips, slängde det mesta.
Hungern bedrog mig.
Snackade med amerikanska pensionärer vid frukosten om bibliotek, böcker, barn och TV.
-o-
I bussen på motorvägen tillbaka till Wales.
Wales där skyltarna hemmavant står på två språk.
Bort från det helt enspråkiga där industrierna blomstrar.
Till fisken och havet.
Fåren.
Perspektiven.
Lyssnade på Gabi Delgados stånksyntar, blev kåt.
Tänkte på TT och hur vi älskade sönder sängen då 1980.
Blont flesh som Berit i ”Mitt liv som hund”.
Det är svårt att förstå avhållsamhet, trohet och tryck.
Andan faller på och andhämtningen försvåras.
Blodet rusar upp över bröstet, upp nerifrån till kinderna.
Hjälp, det trycker på i denna skakande buss.
Det går inte här, men när?
-o-
Tillbaka igen i Aber där det regnar.
Därför är det grönt.
På kullen står hästarna, en vit och två bruna i skydd av ett träd och svänger med svansen.
Trastarna metar mask på gräsmattan, en skrattmås spatserar och synar läget.
Stenstilla står en trast och spänner blicken i det grå.
Det är panorama.
Det enda ljud som hörs är regnet som splashar mot löven i den stilla vinden.
Vinden tar tag i vattnet och färgar det vitt.
På toppen står fyrtornet tronande, blinkar ej, kanske nåt annat slags torn?
Hus nedanför i sluttningens begynnelse, vita med rött tak, mest rött tak på avstånd.
-o-
Turen är över.
Tillbaka igen i det rum den startade från.
Nu blir det dykningar i vilda världar, relativt sett.
Svetten lackar, ute blåser hösten ner sina första skalor.
Över dalen lyser gula ljusen, blandade med vita.
Det är natt eller snarare sen kväll.
Det är skönt att vara på landet igen, vid kusten där lätt vind är bris.
Armhålan stinker, phuhh.
27
Aber Bandstand där Organaires spelar, quite a sight.
Två äldre män runt 60, båda glasögonprydda.
Den ena, den mörka med svart fluga, hornbågade och brun kavaj spelar orgel,
närmast någon modern variant från 50-talet som piper, kvider och fladdrar.
Den andra, den vitlånghårige, röd fluga, runda silverbågade brillor, gentlemannamustasch
spelar trummor, vispar fram en jämn sås under hammocken.
Allsången tar vid så smått.
På scenen, bakom, finns guld- och silverskimrande persienner
På sidorna hänger oranga draperier.
Alla ser ut att njuta av lunchkonserten.
Väntar på pengar som ännu inte kommit.
Så det är bara att vandra kring och vänta, kolla stan och banda.
Var in på Royal Pier och fick in en fin svit bandit- och spelskrammel.
Före det blev havets sound fångat.
28
Impressioner i massor och mycket på gång.
Anlände just till miss Hunt som jag drack te med.
Vi diskuterade barn, Wales, resor m.m.
Behöver vila lite innan jag drar ut på stan för att träffa dirigenten för Aberystwyth Male Choir.
Var i morse ut i regnet och sökte efter barnbokscentret för walesisk litteratur.
Kom för sent såklart, genomblöt och sur, men fick ändå en hel del information.
Skall försöka dra nytta av den.
Bekymriska betraktelser, Wales.
Cwprs / Coopers Arms, Aberystwyth 28.7.87
Stadigt ökas volymen
Medan ytan sjunker
Och höjs till kanten
Draget bälgar ut och in
Stråken av och an
Surret tilltar och tar av
Innanför tyst eller babbel
Utanför doftar blomstren
Flödar över i hästaskratt
Och dessa gamla män
Ej förevigt gamla
Blir äldre dör
Irland nära intill
Samma fuktighet
Blodig verklighet
Smärtans irrande
Bland bräkande får
Och grå moln
Skratt och skrän
Dra en vals
Dra en till
29
Dags att ta sig samman en smula efter att ha legat bort det mesta av dan.
Gick på en promenad vid 1-tiden och fixade kontakterna norrut.
Sen fem har jag inte gjort nåt annat än kollat Mayfair, läst slut BFG och bläddrat i NME.
Får se om natten har nåt att erbjuda.
Gick in på ett bryggeri idag och snackade med bossen.
Fick ingen öl.
Solen sken senare, men jag stannade inne.
Kanske det är tid för uppgaskning, men jag behöver nog vila lite också.
Var på Cwprs Arms igår och skrev underliga ord.
Skall jag haska mer pund på bärs idag?
30
Solen tittar in genom mitt bakgårdsfönster.
Ett evigt högljutt surr hörs från nån maskin i fjärran.
Röster från gårdarna blandas med dörrar som stängs… och jag är nybadad.
Ännu en dag startar långsamt.
Klockan 9 väcktes jag av Mrs Betty Hunt och drog mig ner mot frukostbordet.
Bacon, korv, stekt ägg, juice, cornflakes, toast och kaffe.
Engelsk frukost, fett.
Gick mig ut på promenad igår kväll.
På vägen tittade jag på hur gubbarna rullade stora plastklot över gräsmattan
för att komma så nära en liten vit kula som möjligt.
Flatgreen kallades det visst.
Senare strosade jag upp till Constitution Hill och såg ut över stan.
Efter några öl på en ungdomligare pub vandrade jag hemåt i natten.
Mrs Hunt väntade och bjöd på te.
Håret växer till sig liksom naglarna, får göra nåt åt det.
Ikväll är det piprökartävling.
31
På väg bort från Aberystwyth sitter jag i Betty Hunts saloon och vilar mig före avfärden.
En gnavande bakmälla sitter i och jag önskar nån ville röra vid mig, krama och smeka mig.
Det blev visst en rätt vild natt igår med mycket att dricka.
Whiskey och öl i The Bay Hotel Bar.
Piprökartävlingen var sympatisk även om publiktillströmningen var svag.
Coleen kom och vi drack och snackade och ramla in i en squat på väg bort.
Där satt vi ett bra tag och diskuterade amerikansk politik med britterna.
Ellis som bodde på nedre botten hade en vit råtta, som äcklade Coleen.
Oj hur skall jag orka ta mig iväg in i detta regnfuktiga land,
vandra vidare norrut utan hopp om bra liftar.
Får försöka, fast det känns tungt att lämna trygga Aber bakom.
För fem dagar sen var Aber lika nytt för mig som Portmadog och Ffestinog är idag.
-o-
Blanan Ffestiniog på en pub.
Sista dagen i juli.
Det blev en ordentlig kvällspromenad.
Måste vandra tillbaka ännu en 3 mile.
Benen värker medan jag dricker en Ansells Mild som smakar illa, nästan.
Jag gäspar, gårdagens nattsväng sitter i.
Karlarna här spelar poker om pengar.
Jag är i griffelområdet.
Här har bergen skövlats på sina innandömen och ännu hålls det på så smått.
Jukeboxen spelar Terrence Trent D’Arby och Pet Shop Boys.
Mina ögon sluts av trötthet.
Här är det mycket grafitsvart.
Tak, hus, gärdsgårdar, skyltar.
Blev erbjuden ett ligg igår.
En tjej som var flippad kom in i rummet i squaten och sa:
”You interfere with my dreams, why don’t you come in the next room and jack off?”
Jag sade diskret nej.
Sånt händer med rädsla för aids och annat samvetsgnav.
Här snackas det walesiska så man är helt ute.
Äntligen nåt vettigt på jukeboxen:
”So Much Trouble in the West”.
Det var en lång huvudgata i denna stadsby,
men det var också där det fanns etablissemang.
Annars bara bostadshus omkring.
En hund kommer in.
Det gick hyggligt att lifta idag.
Var framme redan vid 3-tiden, startade vid 11.
Trippen var inte så lång, det tog tre liftar.
En hel del vandrande mellan tvåan och trean.
Det börjar nog bli dags att dra och få sig en god natts sömn.
Här sitter jag och bearbetar gårdagens händelser.
Det skriks och härjas här över kortspelet och den mesta musiken tråkar mig.
Sting sjunger nu, det går för sig.
Jag stirrar på banditen som blinkar sina supertubes.
Och gäspar.
Imorgon får jag ta mig ner till Portmadog, mer utvilad.
Nu tiltar jag snart.
Det är en vacker kväll, fåren bräker på sluttningarna.
Molnen drar spritt över skyn i kräm och lila.
Stilla här på landsbygden, bara bilarna brummar emellanåt.
Det luktar torv från nån som eldar bort fukten.
**************************************
Och där tog juli slut.
Efter rundturen i England var det ännu dags att ge sig i kast med Wales i ett par veckor.
Och sedan Danmark med vänner i Odense och Köpenhamn.
Och Ulf Lundell, Björn Afzelius, Roald Dahl, Joyce Carol Oates och andra i Göteborg.
Totta Näslund på Linneus, Brasse Brändström och Joakim Strömholm och resten av gänget.
Vi drog till Trädgården, till klubben Ya-ki-da.
Ledda av Mats Ronander och Py Bäckman kom förbi kön.
Kanske för att Lundell var med.
Jag fick Tårpilen signerad.
Hela gänget kom in.
Den där kvällen när jag träffade Ludde och bodde över i Haga.
Den 20 augusti, för 31 år sedan.
*****************************************
Augusti 1987
1 Red Lion Pub, Portmahog.
Det regnar igen i Wales .
Måste ta mig ut med sprucken sula längs vägen upp i bergen.
Ta mig samman och se ner för att inte få vatten i ögonen.
Spridda observationer:
Musik ur jukeboxen Drömmar om ömhet Och hundratusen Påfåglar Det drar ihop sig Till utgång För någon Jag stannar Med min öl Hon bär randiga Byxor Vickar på baken Hon står där Väntar på en Lejonbrygd Klock klick sensuellt Säger klackarna När hon går Över stengolvet Det är bara vi här nu Förbannade regn Här sitter jag Fångad Hon sätter in Pengar i boxen Synten tar vid En brud till Travar in Välfriserad Klädd i vitt Stöddig karl kommer In med öl En stor till sig En liten till henne Vad för musik? Har de genomströmmats Av och hur? Här på Red Lion strömmar You Keep Me Hangin’ On Mina fötter fuktiga Mitt flyt måttligt "You just using me" Drar flickan till med Gammal man med Skrynkliga byxor Bruna terylene Kommer in Vill ha öl Fick sig en Ut ur regnet In i en cig Drar stickan längs spånet Så det strittar Glömmer det mesta Ytterligare en gammal Sliten man med skrynklig Näsa gör entré Å sen kommer dom Yngre männen Dags att tycka illa Om tillvaron Tjejerna kan låtarna Lönlöst att skriva Mer
2
Söndag morgon och utsikten från ”The Quiet Room” är magnifik.
Bergen tronar upp sig med moln på toppen, solsken över byn i dalen.
Fåren vandrar omkring och nappar gräs.
Det är dags att ge sig av från Ffestiniog och dess regntyngda dalar.
Norröver mot nästa svettfyllda sovsal vid nordkusten.
Kommer att bli svårt att få lift idag, det är söndag.
Nå så länge som det inte regnar skall det väl gå för sig.
Får se om jag blir tvungen att lita till bussen.
Lyssnar till en kassett med Dafydd Iwan.
Han har stulit ”Banks of the Ohio”.
Gurglar fram ord om att man inte får snacka walesiska i skolan.
Historien måste medvetandegöras.
-o-
I Bangor på vandrarhemmet.
Det stinker i rummet.
Fattar inte att folk inte kan fatta att det finns dusch och tvättmaskin, fy fan.
Har gjort en lång lång promenad längs Menaisundets stränder.
Måsarna skränade och maneterna låg kvar på stranden övergivna av vattnet.
Höll nästan på att gå på en Guinness till på puben Nelson, men behärskade mig.
En kille och en tjej som kom emot mig på gatan på väg hit såg ut som svenskar.
Jag hade rätt.
Här sitter dom bredvid mig och diskuterar motorvägar.
Jag hurrar knappast för vandrarhem.
Endast priset tilltalar i jämförelse med annat.
Det tog mig fem liftar att komma hit.
Rätt smärtfritt faktiskt.
Fick lift med en liten öppen Austin Henley.
Det blåste så håret tovade sig.
Sitter och tjuvlyssnar när svenskarna planerar.
Ringde hem idag och snacka lugnt om hur det är och hörde efter hur det var.
Brudarna är snyggare här än i bergen.
Om deras fäder visste hur jag tittar på dem så…
Stämningen är eftertänksam och dämpad.
Får stå ut med det.
Jag är ju själv sådan.
Här vimlar det av tyskar; en busslast sitter i bussen och tittar på TV.
3
I Beaumaris där jag väntar på buss tillbaks till Bangor.
Var hit och kollade in Museum of Childhood.
Bekymrar mig över att inte ha ro att sätta mig ner och skriva.
Fick ändå turen hit gjord och skall nu återuppta jakten på rock i Wales.
Det var ju därför jag kom hit upp.
Var e jag imorgon?
Vilka känslor härskar?
Vilka omgivningar rinner in?
Vet inte, men här är jag nu, tänkande på imorgon.
Ser på den gamle mannen, skallig, dålig syn, lite grand åtminstone.
Han forskar kartan, tänker efter, var och hur imorgon?
Besudlad av det som varje man bär med sig,
i ett tomt intet som måste fyllas,
med det som kommer, med det som är.
Tystlåtet tänkande på imorgon.
4
Sitter i Carnaerfon nedanför slottet på promenaden.
Solen är på väg ner efter en dags skinande.
Från nöjesfältet på udden hörs musik; ”Sweet Soul Music”
Det fiskas på stranden i sundet och jag är på väg till konsert i The Majestic.
Ville inte gå in ännu, bara kolla var stället låg.
Fick gratis biljett nere i Porthmadog på Eisteddfod’n.
Var idag och banda lite, vet inte hur jag skall använda det, men materialet ramlar in friskt.
Blir en paus på några dagar då jag tar mig söderut med början i morgon.
Skall försöka koppla av.
5
Bördan blir tyngre.
Några kilo skivor från Sain tynger, var dit på förmodan.
Jag fick dom till slut, efter många hopplösa försök.
Dafydd Iwan skulle plocka upp mig utanför Eagles Hotel at 9:30, men han syntes inte till.
Efter en halv timme körde han förbi utan att ta notis.
Jag gav mig fan på att ta mig ut till vischan för egen maskin och det lyckades…
och här sitter jag nu på torget i Caernarfon och väntar på bussen till Porthmadog,
där jag skall intervjua Y Cyrff vid pass 3:00.
Vi skall träffas på COB records.
6
Tillbaka i Aber och det känns bekant.
Jag snurrar på djupare vatten igen fylld med Guinness,
och annan medvetenhet, amerikansk.
Sitter i ett rum och försöker uppfylla mitt nyårslöfte.
En laserstråle skar skyn i två, sökande efter ispartiklar.
You see, man lär sig om man är öppen.
Skyn var vacker.
Stjärnorna glittrade nära varann i ett bälte av utspilld mjölk.
Nu har jag spänt mig tillräckligt, låt det komma!
8
På landet i ett dygn och mer än ett dygn till.
Natten har fallit och kullarna, hönorna sover, men lilla Ella gråter.
Tar in tystnaden eller tystnadens desperata ljud utan att själv säga så mycket.
Tänker efter och bekänner för sig själv att det gör ont att vara borta.
Vara på resa, inte vara hemma, acceptera det och godkänna känslan.
Barnet stoppar rusningen och får mig att stanna till och titta på rörelsen utifrån.
Inte fastna i den själv.
Håret kliar och behovet att ge rent intryck sänks även om det berör, speciellt när håret kliar.
Det ligger så mycket arbete både bakom och framför, det hisnar till.
Glöm det och gör det som behövs, men låt det ej spänna för hårda strängar.
Vad för liv är det här?
Exil ur England, ut till vischan i Wales.
Vettigt tänkt nånstans, men räcker kraften till?
Varför inte.
Man måste tro på möjligheten för att överhuvudtaget våga leva med visioner.
För första gången på resan har den stora osäkerheten kommit över mig,
då tron vacklar och jag befinner mig i en situation där jag tvekar och inte vet om jag räcker till,
om jag är tillräckligt stark för att leva den roll jag vill,
utan att ramla in i en mindre förtvivlan.
9
Söndag och jag vaknade av att solen sken klart in genom fönstret.
Vände mig och somna om i korta omgångar.
Beslöt mig för att läsa lite ur ”James and the Giant Peach”.
Kom nästan igenom den.
Ett par vandrade förbi och började snacka evigt liv med Wendy och John.
Jag tog min walkman och spelade in lite pladder.
Väl igångkommen tog jag itu med att fixa ett gångjärn på hönshuset.
Tvagade mig ute i gräset och nu lyssnar jag på ”Knocked out loaded”.
Inget att spela in.
Försöker med ”Back in the Highlife”.
Ella sover och John kom just in från nåt projekt vid hönsgården.
Han värmer upp gårdagens mat.
Går väl ut på en promenad ner till byn så småningom.
Skall försöka hitta cigs, rulltobaken kräver för mycket drag.
Hårväxten i näsan är vild.
Jag drar ut strån i den mån jag lyckas.
Dom är rätt rotade.
Fryser om fötterna och har svårt att hitta på något att skriva.
Inför prästerna
SmålerVåra barn
Över syndaflodens logik
Likt sång
10
Dimman lättar, solen torkar bort vattenpartiklarna ur luften.
Det vatten som är så lätt att det bara kan förnimmas av huden.
Det är dags att ge sig av igen, bort från det som varit mitt hem i närmare tre dygn.
Drömmarna väckte mig när de blev för svåra.
Min mor hade dött och jag började gråta men någon tröstade mig.
Förvånade mig att jag inte grät fysiskt, att mina ögon var torra.
Det är dags att ta sig hemåt, men vägen hem är två veckor borta.
Vad som händer på väg bort kan man inte veta, möjligen känna.
Jag tror på det goda.
-o-
Här är jag i Cardiff i ett rum som tillhör Andy.
Han spelar piano där nere.
Jag fick lift nästan direkt med Idris som tog mig hit.
Jag hade enorm tur.
Det bor en hel del människor här.
Donna är visst den som är landlady.
Hon sjunger ”I can’t help loving that man of mine” till ackompanjemang av piano och trummor.
Dom ska göra en mindre turné med ett kabaréprogram inom kort så det gäller att träna.
Idris studerar vid Art College här, på dramalinje,
och jobbar med en fri grupp som var uppe i Criecieth i samband med Eistedfodd.
Vi hade en mycket angenäm resa ner med flytande snack hela tiden.
Gick omkring i Cardiff och sökte efter boots, men dom få som fanns var alltför dyra.
Gick och hämtade en takeaway-middag här i stadsdelen Canton,
där dom bor och skall väl dra en sväng på pubarna så småningom.
11
Great Western Railroad station i Cardiff, klockan 15:50.
Det drar ihop sig fast det ännu torde vara tre dar kvar på de brittiska öarna.
Två av dem går åt till resor.
Har gått omkring i regnet och försökt hitta lämpliga presenter hem.
Mest har det blivit åt mig själv:
Grå boots, 2 Dahlböcker och en drake att sätta på jackan.
Gäller att ta tillvara tillfällena innan det är för sent.
Smycken är dock dyra.
Skall så småningom ta och vandra till Llandaff för att se mig kring i Dahls barndomskvarter.
Pubarna öppnar inte förrän halv 6 och bankerna är stängda.
I morgon får jag ta mig samman och köpa smått och gott och ta mig upp till Rhondda.
Hoppas vädret är bättre då.
-o-
Sitter utanför katedralskolan i Llandaff på en bänk och betraktar byggningen, 3 våningar, 25 fönster hitåt, ovanför dörren en biskopsmössa, förgylld.
Ett litet kapell ligger i anslutning till huvudbyggnaden och över gången som förenar står det: Domus mea domus orations.
Skolan är rappad och gulmålad, kapellet är byggt i sten.
Flera tillbyggnader har skett och för tillfället byggs det nya klassrum i tegel.
Gården är asfalterad.
Ett svartmålat järnstaket runt huvudbyggnaden är till för att skydda från fall ner i gången runt huset.
Rosor blommar i rabatterna och från vägen hörs brummet från bilar i rusningstid.
Här inne på gården är det dött, ingen syns till, förutom byggnadsarbetare i bakgrunden.
Man samlar medel till ombyggnad, tillbyggnad och reparationer. 200.000 £ är målet, 150.000 £ har det kommit hittills.
Kapellet är fyllt med byggnadsställningar innanför.
-o-
Eddie berättar bitar ur livet, ord som kommer och går, kommer aldrig tillbaka.
Drar ur sitt glas snabbt, köper en runda och viftar med ett paket cigarrer, William II, och förklarar att han ger cigarrer istället för pengar.
Kommenterar kvinnan mitt emot, hon kan inte ta blicken ifrån dig, sluddrar han vidare ytan dyft.
Snackar om hela natten och klockan är bara 8.
Pianisten har en fru som köper dyra hattar, karln är utan jobb.
Fingrarna flyger över tangenterna och att placera omgivningen är svårt.
Ögonvrån registrerar och ger upphov till en snabb tanke.
Som följs av nästa och nästa och nästa.
13
Sista hela dan i Wales, har köpt min biljett till Danmark och de sista souvenirerna, en skjorta.
Dagen började tilltäppt.
Stressade genom ett bad för att få bort gårdagens svett och hinna med en intervju som jag fixat till klockan 11 på Plaid Cymris kontor på Cathedral Road.
Det löpte väl.
Satte mig på Red Dragon vid stationen efter biljettköpet och stirrade på videon för att hålla mig ute ur regnet och vänta på klockan 2 då jag hade möte med Andy på hans jobb.
Sitter på The Corporation och dricker Guinness.
Orkar knappt ta mig upp för gatan för fötterna värker i de nya bootsen.
Inatt skall jag ta mig ut och kolla The Third Uncles på The Square Club.
Detta pubsittande bekantgör mig med sommarens hittar: It’s a sin, La Bamba, With or without you, FLM.
14
Tåget parkerar just utanför gränsen till Wales.
Jag är ute nu, inne i England.
Sitter på tåget med två tristisar mittemot, ett par, karln läser The Sun och kvinnan My Weekly, dom ser inte ut att ha så roligt.
Sista kvällen i Wales blev en dykning in i scenen för unga depraverade.
Stället var grottmålat.
Det kunde ha varit för 20 är sen, även om modet förändrats en del.
Aggressivt beteende är inne.
Och vi far genom tunneln en lång stund.
Är vi möjligen på andra sidan viken redan?
Bristol Bay.
Det verkar så, för i fjärran skymtar en hängbro.
Gick genom Cardiffs natt i fyllan och jabbade om det jag såg in i micken.
Tyvärr var knappen Pause intryckt så det blev ingenting.
Förargligt men lärorikt.
Bristol Parkway, hur länge ska vi stanna här?
Tills det rör sig.
Tåget.
-o-
Solen lyser i London, vad spelar det för roll så länge det inte regnar.
Ölen är varm och korven rullar ut på det smutsiga bordet.
Betryckande. Hur länge skall jag klara av detta drickande?
Det börjar ta på både kassa och kondition.
The Lord Aberconway hamnade jag på, runt hörnet från Liverpool Street Station.
Ville dra vidare direkt men karln vid biljettporten tyckte att det inte passa, skulle vänta på specialtåget till färjan.
Så Londonluften får gripa mig i en onödig timme med sitt svett längs tinningarna.
Jag längtar till havet.
Inte till denna unkna håla på Old Broad Street.
Dom ringer i klockan, skall stänga ett slag.
14:50 visar klockan på Superkings-reklamen.
Mannen mitt emot gestikulerar när han talar i telefon, pekar med fingrarna för att förtydliga. Stackars sate som sitter där med sina pappersmappar.
Är det all öl som gör dom så mosiga?
Solen skiner i London, men det är knappast bra.
Framkallar svett, törst och däsighet.
Det rullar på, det rullar på.
16
Mary Coughlan på grammofonen i vardagsrummet på Buchwaldsgade i Odense.
Klockan är snart två på eftermiddagen och jag stegade upp för en timme sen.
Är alltså hos Inga och Paul.
Hostar för mycket.
Pinsamt mycket.
Oroande mycket.
Donacha har ett utbrott i trädgården.
Han är annars mycket belåten med att ha mig här som gäst så han får snacka engelska.
Vi skall väl snart fara och kolla nån marknad i den äldre delen av stan.
Igår satt vi och snacka händelser och känslor fram till närmare två, över en flaska Southern Comfort och några pipor.
Skönt.
Huset är stort och trivsamt med Ingas foton och målningar på väggarna samt ärvda möbler från hennes fars efterlämningar.
En tavla av Jonas Lie hänger på väggen här.
17
På havet igen, om nu Stora Bält kan kallas hav.
Här körs det sakta men om två timmar borde vi vara i Köpenhamn, i hvert fals.
Förkylningen däckar mig en smula men det går.
Var och såg ”Down by Law” (Jim Jarmusch) på en nattföreställning i Kafébiografen.
Höll på att skita ner mig på vägen ”hjem”.
Slets mellan frestelsen att gå in i buskar och bli tagen eller stå ut hela vägen.
Stod ut och det var med enorm lättnad jag satte mig på hålet.
Ringde imorse och väckte Peter och jag är välkommen.
Skönt att veta.
Vet inte vad jag skall göra i Kbhvn, men alltid får jag några kicks, får man hoppas.
Även om hemfarten dämpar entusiasmen för händelser på ort och ställe.
I den lätta dimman på Bältet körs båtarna sakta kors och tvärs.
Inga måsar syns till.
Talade med R i tfn igår kväll, söndagssnacket.
Hon finns i mina tankar och separationen närmar sig sitt slut.
Skönt det.
-o-
Så är jag ”hemma” i Söborg.
Stämningen är skön och vardaglig.
Galal och Peter håller fortfarande ihop.
Fint.
Bor i Sommerhuset, det är 5 år sen nu och det som var då känns främmande, men det känns hemmavant nu.
Jag orkar inte känna efter hur det var då, men det kommer väl.
-o-
Om det nu kommer i detta fylledis där poesin är det enda som betyder nåt, livspoesin.
18
ARVID MÖRNE
MARD I RÖVEN
RAMD
DRAM
VD MIRA ÖRNE
VAR I DEN RÖM
VAR I EN DRÖM
MÖRDA VIRNE/ERVIN
RIVEN MÖRDA
DAN RÖRVIME
DAN RÖVRIME
RÖVA MIN RED
MIN RÖDREVA
DÖV ARME INRE
INRE DÖV ARM
DÖV INRE ARM
ATLANTISK BRÄNNING
LAT NÄR NI SKA TING NB
LATA BIN NÄRTING NSK
NÄRA TING SKILT NABN
NÄR TING B SKA LITA NN
SKITA ÄR LANT I BNNNG
TANT NN SKA BÄRGE IN I L
TANT NN KAN BÄRS IGIL
TANT NU SÄRA KNIG BIL
TANT NN SKÄRA I GIN BL
LATIN TACK BRÄNNING
TASKIG LATIN BRÄNNN
SATAN LIKT BRÄNNING
TANT SA LIKBRÄNNING
TANT I BRASKLÄNNING
BRAS I TANTKLÄNNING
KLANTBRIS TA KÄNNING
19
Svetten tränger ut bo-öborna.
Jag led igår av förkylningens värsta dag, hoppas jag.
Sitter och planerar veckändan i Göteborg.
Ringde Packalén och på fredag kväll skall jag köra 55 min. från mässan puhuhuhuh.
Jag behöver pengarna.
Musik skall det vara lite:
”The book that I read”.
”You can’t judge a book by its cover”.
Nu måste jag ut på stan och fixa biljetter, band, pengar och vad annat som kommer emot, trötta ut min slitna bombarderade kropp.
---o---
Tiden går och pengarna flyger.
Stuvningen i ugnen tar tid på sig.
Galal läser till examen och jag lyssnar till radio.
Har lust att byta station i ett.
Oro.
Köpenhamn, minnen och hågkomster.
Hjärtan på gatunamnen här i Søborg; Fruevej; Barnens Bio; BZ.
Var och hälsade på Susanne på Vesterbro igår kväll för att få adress i Gbg.
Hon bodde i ett besatt hus och att komma dit in var inte det lättaste.
Adress i Gbg ordnade sig och det var intressant att se hur besättarna har det,
även om förkylningen besvärade mig.
Och jag läser lite vad jag skrivit denna sommar, men inte ens det kan jag koncentrera mig på.
Förundras över att jag kunnat skärpa mig så mycket att jag ändock närmar mig slutet på denna bok samtidigt som slutet på sommaren gör det.
20
Trött efter en lång natt och dag.
Fredag kväll klockan 10.00 och jag tänkte ta mig en kvällspromenad i Gbg,
innan det är dags att slafa så att krafterna räcker tills i morgon då programmet är späckat.
Är ensam i lägenheten, de andra har stuckit till torpet.
Det händer hela tiden.
Är nästan rädd för att det inte skall hända.
Måste fundera ut en plan.
Trycket är stort och jag är trött.
Jag har knappt tid att längta hem fast jag gör det.
-o-
Ord, ord och det enklaste rakaste sättet att säga det.
Ringde just hem, hon var inte hemma.
Här är jag ensam mitt i natten och skall försöka sova så att jag orkar imorgon.
Kvällen var skön igen.
Gick till Linneus, två öl på terrassen räckte men innanför satt Joakim och Ulf och Leif och andra, Brasse t.ex.
Så jag satt av ett par timmar till med snack emellan verserna.
Slog nästan upp huvudet i ingången till gården på väg hem, det värker.
Jag måste försöka sova även om tankarna snurrar.
22
Såg Joyce Carol Oates där hon stod och signerade sina böcker i vimlet.
Kön var lång, några sekunder av dan.
Nu är det kväll.
Göra vad?
Koppla av i denna tomma lägenhet.
Katten Frans ligger på kökssoffan med tassarna i kors och gosar sig.
Det konkretaste är väl att få ryggsäcken packad, men det känns stretigt.
Spinna vidare på några tankar som kommer.
Vila inför morgondagen, vila efter dagen.
Filtrera minnena.
Röka Marlboros, dricka kaffe.
Ringde, hon hade gråtit hela dan i moralare efter gårdagens rövare på antrostället.
Ringde henne mitt i natten men hon var inte hemma.
Det skrev jag visst igår också.
Dagens upplevelse?
Kanske Lundells signering av Tårpilen.
Visst har jag mött en hel del människor alldeles tillräckligt.
Dan passerade utan nåra scoop, men jag fick väl nåt på band.
Bara en dag kvar nu; tre nätter innan jag sover i min egen säng.
8 veckor med olika sängar, platser, aldrig mer än 4 nätter i samma säng, det var i Cardiff det.
Nu är det nyktert i Gbg.
Jag fattar det, men oron finns i magen och jag försöker hitta nåt grepp.
Göra nåt för att ta tillfället, men ändå styra hemåt.
Till det som väntar.
23
Sitter och lyssnar till band från B&B (Bok & Bibliotek, Göteborg), för tillfället Helakisa.
Tåget går långsamt mot Sthlm.
Det tar två timmar till, 2 ½ har gått till snack med medpassagerare, läsenärer, folk från Fritzes bokhandel.
Blev ägare till Tove Janssons senaste ”Resa med lätt bagage” för att jag lät Åsa lyssna på det jag spelat in med TJ. Schysst, men jag är trött.
Har spelat rollen av reporter nu och det är dags för rapporteringen.
Måste nog få det gjort imorgon, för att undvika stress nästa vecka.
Måste.
24
Sitter på en järnvägsstation och har biljett till min destination.
Är på väg hem.
Är hemma om 20 timmar.
Blir några timmar i Sthlm efter tåget härifrån Uppsala.
Börjar jobba idag så det gäller väl att avlägga besök på Svenska barnboksinstitutet, ett besök påtvingat av löften och uppfyllelse av arbetskrav.
Svengelskan sitter i liksom i ”han gick solo”, Nick Cave, i historien jag relaterande för Janne vid lunchen.
Vakna upp i morse.
Åt frukost med dom, Janne, Eva och Emma.
Somna sen om.
Låg där och gosa mig och var kåt.
Funderade över den närmaste tidens projekt med sömnighetens dämpande slöja över mig.
Skönt.
Nu är jag vaken och då pirrar det i magen när tåget kommer in på spår 6.
25
*********************************************
Den sista augusti sammanfattade jag sommaren som så:
Sommaren är slut officiellt nu.
September-syyskuu-höstmånaden närmar sig.
Sommaren 87 kommer nog att gå till historien som minnesvärd,
sommarn då vi förlovade oss och jag var på odyssé i den brittiska övärlden.
Nu väntar hösten, mycket att göra, men vadå?
Det är bara bra, inget att stressa för, eller hur?
Jag hängde upp en båt i taket, den segelbåt Bö gav John då vi skulle till Örskär.
Tittade ikväll på midsommarbilderna därifrån.
Det är dags att kojsa nu, men inte att gå i ide.
Morgondagen ligger och väntar med sina möjligheter outnyttjade.
Över allt stänker regnet sakta.
Regnet faller i natten, i den beckmörka natten, i gatuljus.
